tävling - Drutten och Plutten.

Nu har Du chansen att vinna ett ex av Drutten och Plutten, som jag har illustrerat.
Två av er kommer att vinna varsin bok.
 
Hur ska du göra för att delta?
  •  Lämna en kommentar till det här inlägget och berätta vilken relation du hade till hästar när du var liten.
  •  Vill du ha en extra chans så bloggar du om tävlingen eller lägger upp en post på facebook (lämna länken till ditt inlägg eller post i din kommentar)
 
Vinnarna dras den 31 augusti.
 
Lycka Till!
 
illustration ur boken
 
 
Caroline:

Relation till hästar då: jag var så kär i drömmen om att vara en häst-tjej som mina kompisar, verkligheten var att jag var livrädd. 1 termin i ridskolan (eller ponnylekis som det hette...) avslutades med att en häst trampade mig och jag gick raka vägen till mina föräldrars bil. Aldrig mer.
Nu: min stora tjej älskar också drömmen om hästar men som sin mamma så vågar hon inte när det väl kommer till kritan.

Sååå då skulle vi iaf kunna sitta och läsa en bok om hästar.... då kanske vi båda blir nöjda ;)

Fina illustrationer du gör!

Caroline

Frida:

Vore kul att vinna! Jag är allergisk mot hästar, så har inte så stor erfarenhet av hästar. Kommer ihåg att jag följde med min dagmammas dotter till ridskolan några gånger dock och att det fanns en kafeteria en trapp upp :p
Jag delar denna tävling på fb

Kram

Sara Westblom:

Jag ÄLSKADE hästar (gör iofs fortfarande).
När jag cyklade brukade jag låtsas att min cykel var en häst! Själv fick jag aldrig gå på ridskola (Mamma & Pappa var väl rädda för djuren) men jag brukade få följa med min vän till stallet och hjälpa till att mocka och plocka!

Sofie :

Mina kusiner hade hästar och när jag var där fick jag jämt rida, mocka i stallet och klappa hästarna. På vintern smög man ut i stallet med en oljelampa i handen, plumsade i snön för att sedan komma in i det mysigaste och mest väldoftande rummet i hela världen. (tyckte jag då)

Carolina:

Min relation till hästar är typ 0.. Lite smårädd för de där djuren är jag allt och har aldrig ridit i hela mitt liv ( vad jag minns, möjligtvis ponnyridning). Mina tjejer har ännu inte visat något större intresse för hästar, till sin mammas lättnad.. ;-) Men att läsa om hästasr går ju! Och ännu roligare blir det ju med fiiiiina bilder!! Kram

Maria:

Min högsta dröm när jag var liten var att få börja på ridskola, till slut fick jag stå i kö men fick ingen plats förrän året efter - då jag hade hunnit tappa det intresset. Hängde med min kompis till stallet och ryktade hästarna. Det var så mysigt! Och jag var så avis på henne. :)

Skulle vara så fantastiskt att få ge denna bok till min son!

Eva Flood:

Har aldrig gillat hästar,de är för stora.
Men alla 4 barnbarnen gillar att rida och den ena killen som är 5år har varit med på trav skola.så de har inte ärvt mormor,farmors rädsla för dessa mäktiga djur.Gillar delar på FB.

Jessica Sundberg:

Min relation till hästar kom inte längre än till att jag älskade att rita hästhuvuden. Min syster var världsbäst på det och det blev också min högsta dröm. Jag övade och övade men mina hästhuvuden såg mer ut som huvudfotingar :-) Men jag var stolt!!!

Har postat på FB https://www.facebook.com/jessica.sundberg1?hc_location=stream

KRAM!

Sofia:

Min relation till hästar är inte superbra. När jag var 5 år skulle jag få rida (läs få sitta på hästryggen som leddes av hästtokig tonåring, min storasyster) för första gången, det var exakt vid samma tillfälle som min pälsdjursallergi upptäcktes och det innebar besök på akutmottagningen med mitt första astma-anfall. Efter detta så jag jag inte umgåtts med hästar på nära håll mer, men jag brukar beundra dem på avstånd. Min syster som numera är 40+ fick i sin ungdom klä av sig till nakenfis utanför ytterdörren och hoppa direkt in i duschen medan hennes ridkläder kastades in i tvättmaskinen. Det är hårt att ha en allergisk lillasyster när man själv är hästtokig. Nu har hon två hästtokiga döttrar som skulle älska att få läsa om Drutten och Plutten. De bor i London och älskar att få svenska böcker av deras favvomoster!

Renee Elyasi:

Jag var livrädd för hästar när jag var liten! Alltid tyckt att de är magnifika djur, så jag var arg på mig själv att jag var så rädd. Numer har jag fortfarande stor respekt för dom men gillar dom och hur fina dom är, speciellt i rörelse.

Charlie CS - Kulturtanten som Cramar:

Jag har sedan 3 års ålder varit allergisk eller allergerisk som jag sa. Mot pollen och hästar.
Så min relation är ren kärlek! Jag tapetserade väggarna med Min häst posters och läste Wendy och en tredje som fanns.
Min mamma fick tidningarna när de var gamla från sin affär och jag läste sönder flera stycken av dom! Jag lusläste för att läsa mig allt och kunna vara med i hästsnacket i skolan där nästan alla andra tjejer red på ridskola.

Charlie CS - Kulturtanten som Cramar:

Jag var för ivrig att skriva en komentar så jag missade att lag skulle lägga in länken till mitt blogg inlägg också!

http://kulturcramar.wordpress.com/2013/08/23/sotaste-drutten-och-plutten-klart-ni-ska-tavla-ni-med/

Therese:

Underbar bok! Jag vill verkligen ha en sån bok ;) Killarna gillar hästar så det hade varit najs som kvällssaga till dem. För egen del har jag alltid varit skiträdd för hästar, varför vet jag inte men min minsta syster har alltid älskat hästar så under min uppväxt har jag alltid beundrat alla som vågar sig upp på hästryggen. Min syster höll ettag på med Voltige, började som 5-åring så det var vädligt roligt att se hennes orädsla till de stora djuren. kram och välkommen på köksvisning!

Mari:

Jag skulle så klart börja rida i mellanstadiet. I stallet som låg närmast hemmet fanns dock bara stora hästar så jag skulle minsann åka ett par mil till stallet med mindre (farliga) hästar. Efter att ha suttit och frusit på läktaren i ett år i väntan på att jag skrittat färdigt i manegen, började även min far rida. Praktiskt, och roligt, på alla sätt och vis.

Mrs Andie:

Jag var en typisk hästtjej som liten. Jag hade sköthäst och hängde i stallet oftare än hemma. Min favorit tidning som liten var Min Häst och speciellt Mulle serien.
Jag har länkat till inlägget på min FB

Anonym:

Hej!

Min största dröm när jag var liten var att få en häst och att få rida på ridskola. Det hela började med att en kompis fick en häst och att jag fick låna hennes lilla shettis. Vi flängde runt i skogen och en hel del gånger hamnade man på backen, för alla vet väll hur shettisar är? Fantastiska men med en helt egen vilja!
Ett år senare fick jag erbjudande att hjälpa till att rida en haflinger, jag gick verkligen på rosa moln, jag hade då ridit på ridskola ett tag och tyckte att jag kunde allt om hästar, vi lunkade runt i skogen,hoppade små kvistar, busade i full galopp och var med på några westernträningar. Några år senare köpte jag och min brors flickvän min (eller våran) första häst och han var mitt guld, mitt allt. Vi var ett helt gäng med hästtjejer i våran lilla by och vi hade jättekul, utflykter, tränade hoppning i skogen och på egenbyggda hinder, hjälptes åt och hade det så där härligt som man nu flera år senare längtar tillbaka till!

Önskar mej själv lycka till!

Har tipsat om tävlingen på min blogg, länk; http://littlepuh.blogg.se/2013/august/tavla-med-drutten-och-plutten.html#comment

Anna Helgesson:

Jag hade faktiskt en egen häst när jag var liten. Lyckliga jag! MEN - hästen var ett gammalt fjordingsto som nog hade fått för mycket utrymme att bestämma i sitt förra hem. Hon gjorde vad hon ville med mig och min pappa (som var "delägare" läs: hade köpt den och skötte om den mest). Om hon ville gå hem under en ridtur så gick hon hem. Ville hon inte ställa sig mellan skaklarna till kärran, så gjorde hon inte det. Ville hon inte hoppa över hindret så - japp, rätt gissat, så gjorde hon inte det. Jag älskade och hatade henne. Det blev min stora lycka - WOW en egen häst! - och min olycka. Jag har inte ridit sen dess. Nästan.

Mia:

Jag red ett år. På ponnyer. Eller kanske var det längre än ett år. Men det fanns en ponny, Jaska, hette han, som bet och sparkade. Ingen ville rida honom. För han vägrade förstås röra på sig också. Sen fick jag honom en gång då, och visste inte riktigt om allt det där. Jag hade inga problem alls, han gjorde som alla de andra ponnierna och travade på. Och inte bet han mig eller sparkade. Inte så att jag skulle ha ställt mig bakom honom heller. Ja, han var fantastisk och det var samtidigt inte så bra i skolan och så där. Han var alltså mer än viktig på många sätt, Jaska. Men sen efter ett år satte de honom i hårdträning, och på bantningskur för det var ungefär bara jag som kunde rida honom. Och med bantningskuren så var det nån som tog över och han fick inte vara med längre. Jag fick inte rida honom. Då la jag av.

Jessica :

Åh, verkar vara en kul bok.
Min relation till hästar var indirekt mest. Tre av mina närmsta vänner var riktiga 'hästtjejer', två av dom med egna hästar tom. Försökte nån termin på ridskola men , som jag redan visste , så var jag en fotbolls-brud. Men visst har jag hängt i stallet i mina dar, men bara som sällskap :)

Hanna:

Gick på ridskola när jag var liten men tyvärr visade det sig ganska snabbt att jag preics som min far är allergisk mot hästar :( Pälsdjur överhuvudtaget. Så himla tråkigt! Nu hoppas jag innerligt att min son och kommande barn inte går samma öde. Så att i alla fall dom kan få njuta av att gå på cirkus och se hästar m.m.

Kommentera inlägget här: